Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1856, sida 3

bemligbeten om hans börd he ig; men bon säg att dem eldiga ynglingen ansäg den uppmåråsamhet, som bon af Oct Linse maste fofterpieria wisade honom, ret lössalen talade hemlighetsfulla ord och den af den öommasle syskonkårlef Pärlede da omfamningen, för en, i den unga, bloms:rands fruns hjerta wafnande, känsla för honom Hon sag med förfivådetfer att Rudolf, fom aldrig förr alskat, med sin första Tärlefö hela fryrfa och lidelse glödde för henne, — od för den dygdiga hugrun blef au viigten emot fin maka, fis sjelf, och den för villade, all:id rene ynglingen startare, än det afgifna löftet om stinatigande; hotad af faran, skref bon til Hudotf och upptäckte flå far fom hans fyller. Vörhoet war flelfoct om morgonen samma dag, vå ywilten jag mördade den olyditge. Hade Mari blott en dag förr skrifwit, få skulle Rudolf, fom med fålnntve lig färlek flöt fig till mig oc anförtrodde mig sitt hjertas hemligheter, ute warit i siånd, att en enda timma för mig dölja dens na bemlighet, — jag stulle da icte hafwa blifwit mördare af en wån, mördare af en mafa, mördare of min vo och min frin.