Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1856, sida 3

hade funnit i en liten wäl dold lönnläDa. Jag trot sigillet och fann flera brer, hwilka jag fom fästman skrifwit till Mari. Försatt i dålig sinneostämning wille jag kasta dem på elden, då jag blef warse ett försegladt, med Maris handpil ffrije wet, bref til Rudols. Raskt bröt jag det oc läste: — att Nudolf war Maris föntsliga broder; att han ide war son af en furstlig lifjagare, såsom öfwerjäg. måstaren hade sagt mig; an ban ide war föbd af äkta säng, utan ett foster af den mest brinnande, den mest olydti ga kärlek. Den djupa slöja, fom yYwi lar öfwer Rudolfs härkomst, bör of mig icke lyftas, ty upptäckandet af denna hemlighet, i hwilfen Maris bref til Ru dolf inwigde mig, skulle för altid till intetgöra twå högt aktade familjers falls ber. Det war Maris tant, frigsrådinnan Kos. fom upptäckte för Henne, att Rudolf war hennes broder; men be swor henne, att iakttaga den djupaste tystnad, till deg ett wisst forhållande ån: drat fig, och Rudolfs fader hunnit un: danrödja alla hinder, för att försätta fin fon i alla bang rättigteter. För Rudolf skullr afwen Mari hafwa hällit