Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1856, sida 3

Emils land hade warit anställd, etböll från honom en dag följande slrifwelse: 7FJag bar begått ett word, ett med all besinning od öfwerläggning utfördt mord.7 DÅ jag warit några månader gift med min Marie. hwilken dog för I är sedan, blef en fon af en furstlig lifjägare mig tillskickad från öfmerjaymijeri-eme betet till jagtfölje. Rudolf war en gans ska praktisk jägmästare; såsom jägare och skytt fullkomlig; dessutom mycket bil dad och af manligt utfeende, han war mig mer en wän, än tjenare. Wid sidan af en maka, en i fjäl och bjerta intagande warelse, i umgänge med den älstwärde hwarje min önskan till mötes gående Rudolf, under de för mig så angenäma sysselsättningarne i mit di strikt och jagtens froöjder, lefde jag lydig, ack alltför lycklig! (Forts.)