dälkomssthelsningen. Efter det kand. Mir olayson föreslagit en skäl för nordens conungar; uppträdde åtskilliga talare dere bland proj. Welhaven, fom skildrade den wu ändade färden och slutade med ett ie e för nordens enbet, fiudenten Giertsen, om med några wackra ord öfwerlemnade ven i Upsala erhållna fanan till Shriftiaiastudenterna, på hwilkas wågnar den mottogs af adjunkten Thaasen, fom utr ryckte de norska studenternas warma tärde amhet mot de froenffa fruntimren: vare emte professor Munch helsade den wid jesten närwarande tyffe historieskrifwaren o. Raumer wälkommen, hwarpå denne pwarade i ett tal af pangermanisk syflning. Talen uphörde derefter för en stund; en mängd damer infunno fig efterhand i dunden och förfkönade med fin närwaro pen hjertliga festen; man spatserade oms fring i den wackra aftonen; förfrisiningar intogos o. s. w. Nu infann sig H. K 5. vicekonungen, under det starkaste jus vel såwål af de utanför lunden försariiabe tåta folkmassorna fom af deltagarne festen; H. K. H. tog derefter ordet, Ute talade fin glädje öfwer studenternas lvcåliga färd, öfwer det hjertliga mottagans det i brödralandet och öfwer den frame gång, fom deras brödraffapsidie genom detta tåg wunnit. Han önskade de re. sande wålkomna tillbaka till Norrige samt wälgång och locka öfwer studenterna. DÅ H. K. H. derefter lemnade samlingey, kd: sagades han af ändlöfa jubelrop. Åistil lige talare uppträdde widare deribland. Prof. Monrad fom wisade nödwånvigkesen att när den skandinaviska idcen åter blifwer berötd af hwardagslifwets falla siäft och utsattes för småaktiga an grepp, fom framkallade anledningar til föndring, man då måtte fe tillbafa till de nu flydda herrliga dagarne, fasthälla det stora i det lilla och aldrig glömma idcen. Festen slutades kl. 12.