Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1856, sida 3

ni 2 Os DAN ungdom så litet låtit ana; wäl gret bon i enslighet bittra tärar öfwer sitt enda, älskade barns öde; men. UAubigny säg yennes panna allliid glad, och blott hennes tilltagande blekhet, och de eljest så uttrycksfulla ögonens mattighet förkunnade honom aftagandet af hennes froppså: