Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1856, sida 3

han, hafwa för rörlig tunga, för att man skulle wåga äfwentyra att lemna dem i fiendens läger; oc Moritz Faber har föga lust att sätta den slöna grefe winnan i tillfälle att gifwa fina landgmån underrättelse om fästiningens utblots tade tillftånd, och derigenom uppelda ett band af konungamördarne till ännu större werksamhet. Nej, hon förblifwer der hon är, i wärt gamla örnnäste. Wära skansar skydda er för era wänner i das len, och om wåära föräder taga slut chwiltet de måfte innan jag afträder min plats åt fienden), få må grefwinnan och er fon med ära dela wåra umbäranden. Kanske skingras edra tappra, landsmän förr, genom kännedomen om en dams lidanden än genom wåra fanoner. dAubignyg motfägelfer tjenade til intet, och hans enda hopp war, att antingen Fabers eder hans eget budffap til fon gressen skulle återföra befallning om nås got fördrag mellan de belägrade och be: lägrande; men dag efter dag förgick, och snart kunde dAubigny räfna tiden efter rationernes regelmässiga för minskning. Med styrka och undergifwenhet fördrog hans gemäl umbäranden, hwilka hennes