Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1856, sida 3

Om bimmelen bade öppnat sig med all fin herr igbet, hade jag ide tunnar bli gladare oh mer utom mig. Jag anföllo af ctt konvulsiviskt skratt, blan dadt med gråt och snyftningar. Jag sprang min gamla wän om halsen ow når jag lite sansat mig, köpte jag, in nan jag gick hem, rvå par flåttigå ut strumpor. Ni iuser nu, min herre, huru rörd jag bordt finna mig af att fe er ge en fattig flicka samma saf, för bmwifen bes hofwet fordom utsat: mig för få mänga freftetfer. Ack, om jag bade dufat une der, brännmärft infor min eget samwete, hwem wet, hwar jag hade s:annat på lastens wäg? Mitt namn säger er der öfriga af min historia. Snari lemnade jag Bath för London, jag wann stor framgång och denna framgäng skaffade mig förmögenhet, ära och Konungens af England wänstap. Drottningen till och med hedrar mig med sia wälwilja. (Forif.)