Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1856, sida 3

fötter och tillade med ett hänande näs ljud: — Handla strumpor! Jag wände bort hufwudet och bad, att Gud ide mårte öfwerge mig; otwifwelaktigt förfmådde han ide denna ödmjufa bön, to iag kände mig äga styrka att stiga uppför trapporna fom ledde til femte wåningen der min wåljörare Ravenscroft bodde. Jag ilappade få häftigt på dörren, att han öppnade belt förskräckt. — Hwad fattas dig) hwad är det för en otycka, som kunnat hända dig, sedan du gick ifrän mig? — utrovade han, i det han satte fig i fin flora fånd: stol. Du är blek och alldeles wanställd. — Herre, sade jag, ni har gett mig en guin i stället för en half; ni har irrat er. Han teg med det wålwilliga löje, fom stämplade hang på en gång milda oc buttra urseende; derpå fade han: — Jag irrar mig aldrig. Du har i går spelat få bra, att jag erhallit Di rektörens samtycke att fördubbla din aflöning; du får hädanefter fyra guinker i månaden,