Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1856, sida 3

TTO sade hon. Er goda gerning har sör ewigt tillwunnit er mitt bjerta. — Men ben war czdast en allmosa, och dessutom af föga wärde. — Den faårtaes allmosa år mera wärd än tusende af den rike, fortfor hon. Och sedan, om ni wisste te minnen fom er wackra handling uppwäckt i mit bjerta! Hur mycket skulle jag, jag som i min barndom under sä många år dragus med fattigdomen, wälsignat den wälgörare som hade gjort för mig, ywad ni gjorde för den lilla flickan i City! — AE ct par strumpor har en hel månad utgjort föremålet för mina tanfor och min ärelystnad. Jag war då i Bath. Fattig stådespelerska om sexton år spelade jag, i en trupp af kringresande komedianter, flic rolerna; publiken hade redan wårdigato bemärka och till och med applådera mig i Desdemonas och Juliettes roler. Likwäl war jag ide derigenom rikare. Min mor, truppens sufftöse, och min far, fom biträdde i smäroler, förtjente på sin höjd daligt bröd. (Forts.)