Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1856, sida 3

godhjertade mannen för att fylla sum man. Han rodnade, isynnerhet när han måfte uthärda handelsmannens elaka yn: ne och böra fig sägas med mer uppriftighet ån höflighet: — Min herre, förr än man gör barmbertighetswerk, borde man wara fåfer om att inte sjelf behöfwa andras hjelp. Ni är nu långt kommen, då, kassan är tom; sälert blir det inte en patient får dan fom min piga Nancy, fom fyller den åt er. Under det att den wärde krämaren fålunda gaf luft åt fin plumpa warning, tycktes ett åldrigt fruntimmer, hwars wagn höll utanför magasinet, fästa ett lifligt intresse wid detta uppträde; från början af samtalet hade hon upphört att sysselsätta fig med sitt på begynta upp. föp för att egna hela fin uppmärffamr bet ät den unge chirurgen. Slutligen närmade hon fig honom med ett utföft behag. — Min herre, fade hon, det är ingar lunda passande att degära ett råd af en läkare under bar himmel; likwäl stule iag, om ni ursäftar det olämpliga i mitt förfarande, wara förtjust af att få in