Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1856, sida 2

jag mähända fon få få mocket guld, fom jag i hela mitt lif ide bar fett, ännu mindre egt, ditt vrat gagnar till intet qwinna, den resande skall ännu i denna, natt ervedieras, och insätta oss till sina arfwingar. Sä snart jag såg honom stiga in, uppstod den tanken hos mig, satan eller någon annan må hafwa in gifwit mig den, och jag skall utföra den, fofta hwad det will! — För himlens skull, man! betänk vig b:otts man har kanhända sett honom gå in till oss; man stall sakna honom — — Srick snack; ingen själ har fett bonom, derpåä år jag fifer; ty här i denna traft är ju få ensligt, fom i graf: wen; och hade han slägtingar och måns ner, som kunde sakna honom, så hade han wisst icke kommit in till oss, utan släpat sig bort til dem, få godt han funs nat. När alt går omkring, är han en smutsig gnidare, fom welat knipa in på betalningen för wangslider och förtås ring i wärdshuset och iag gör til äfwentyrs en god gerning genom att befria werlden från en. fådan usling. — Den onde anden talar ifrån dig, Martin! den onde anden, fom går oms