Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1856, sida 3

längesedan förlorat. Öch du wet, Mars tha, att få fattig jag war, hade jag ändå en wana att wara drucken och träta med dig; och den wer du att jag har förlorat. Och så hade jag ett betungadi samwete och ett ondt hjerta, och tio tue fentals samwersqwal om brottsliga fare hågor — men de äro förlorade, ja, totalt förlorade, och fåfom en qwarnsten, fastade i hafsens diup. DÅ du, Mare tha, du har också förlorat, fastän ide få mycket fom jag. Jnnan någon fristerdom kom i wårt hus, Martha, hade du en twåttbalja, fom du mäste hyra dig för att få twälta; men den twätibaljan har du förlorat; du hade en utfliten hatt och en utsliten halsduk och en lappad klädning, men du har mist alltsammans för längesedan. Du hade mången gång ett sörjande hjerta öfwer mig; men det bar du lyckligt vis förlorat — och jag funde åfwen innerligt önska, att du hade förlorat få mycker fom jag — ty hwad wi förlora genom kristendomen, år en ewig winst. Listan på förluster genom kristendomen lyder sålunda: En dålig sinnesbeskaffenhet. Ett skuldbelistadt samwete.