(Jnsandt.) Till Redaktion af MNorrländs ffa Korrespondenten. Eftersom profes wid snart blifwande prestmöte ställt hela sitt programm på frågor i wida fältet utan bestämdt swar eller uttalade satser och påståcnden, och Jnsändaren möjligen blir hindrad att fom ma till mötet, få anhåller fan att genom Tit. Tidning äfwen få göra några kyrkliga fläåhefager: :o Huru skall man förlisa theorin och praktiken emot fringfarande swärmerilå sare separatister och baptister? 2:o Theorin år ju given — oc wäl gifwen — i och med gållande Kongl. för: ordningar, såsom wäsendtligen ide nya, utan blott båttre utformade efter gamla protestantiska grunder och marimer i och för statsforlan neml. att ide en okunnig, obe tänfsam och lätt förledd samt ofta blott nysiken folkhop, utan endast def förled as re skola underfastas laglig och eremplar:isk behandling? — Men huru får det till med praftifen? — Hwad år allaredan och hwad blir mer och och mer följden af en hop eller nar sagt en legion förvilla res obegränsade och åtminstone indirekte eller omissionswis gynnade religiongoch samwetsfrihet? 3:o Månne antydda förordningar, jemte saframent lagen, den ju ingen wars fen af Gud eller menniskor twingas att för ett rått och rerbatt samwetes skull i yttre måtto öfwer träda, åra för gamla att funna och böra åtlydas? — Månne man, på grund af det respektabla, pröfwe domaren, bör få bortpröfwa allt, att ide end de wårsta öfwerträdare och skojaraktiga gahungar i konwentikleri, baps isteri och smygeri med altarets sakrament, måtte widkännas yttre motständ och band, sedan man långe nog erfarit att inre el ler andligt motstånd och band ide allenast de ensamt werfat hejd och bättring, utan ofta, om ide oftast gjort dem modigare, illtagsnare och oförsyntare? — Ett bins pande swar på frågan: funna läsare