Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1856, sida 3

Döö:d:öqoö:.:.:.. Förluster genom kristendomen. Nära London bodde ett gammalt gift par, som förr i werlden hade warit fattiga, men sedan mannen hade undergått en gripande sinnesförändring, hade äf wen deras flit blifwit wälsignad och de lefde nu i ett tarfligr wälstånd. En dag fom en perfon in till dem, för att be: gära ett bidrag til några fattiga. Men den gamla frun hade ganska ringa känsla för fin pligt i detta afseende, oh fnos tade ännu öfwer några fattiga riksdal var och skillingar, fom hennes man Thomas, hade slösat bort, Herranom till behag. Derföre, då nu den fråm mande anhöll om deras bidrag, fom hon emellan och fade, något trumpet: IBet ni hwad, herre, wi ha redan förlorat ide få litet heller på kristendomen, der wet min man gansta wäl; är bet ide sannt, Ehomasd 7 Efter en högtidlig tysinad, swarade Thomas: Ja, Martha, vet hafwa wi. Jnnan jag hade någon kristendom, Mars tha, få hade jag en gammal skrynklig hatt, en luggsliten rod, och lappade ffor och strumpor; men allt detta har iag