rå, utom i andra socknar, och sernast grasserat grufweligen i Ljustorp; äfwenfom en smed (Hörnlund) ifrån Sundswalls landsbygd, Sidsjö, farit omkring och predikat, stundom med glåpord i afseende på Gud sjelf. Och må ide heller glömmas en, efter uppgift, i Sundswall skrifwen ung målare eller gesäll, Nyman, fom dock mest wistas i Sköns pastorat och skall wara full utlåringe i fonventifelfonsten. — Ibland dylika Skönsboer må nämnas båtskepparen Nylander, twå illa kände unga båtsmanssöner Mäll, nybörjare, som låtit weta att de på en wecka förtjent 30 Ror samt en arbetskarl CEflund. Men förmodligen stå flere på tillwärt. Om Eklund må särskildt anföras: Under det wår prest nyligen amdenwifade skriftebarn i Folfffolan, men hade flera eller färre arbetare och arhetarinnor i fryddgården eller på åkern derinwid, inställde fig nämnde arbetskarl hos de fednare och började hålla tal för dem, bland annat, att han kunde mörda dem på ftållet, och ändock wara säker om Guds nåd, himmelrife och salighet, emedan han hade den rätta tron. Flere af partiet orda på samma fått. Gud beware of ifrån fåda na låromafare! Penningkonjunkturen år god, och åfwen gårdfarispredifare weta begagna fig deraf medan det flår til spans. Åtminstone har ett sådant kursande i orten ide skett under folkets fattigdom på penningar i allmänhet. Wi funna anföra erems pel wid namn från en grannfocken, att då folket, fom fade fig få weta sanningen och ordets förklaringar mycket bättre i kyrkan, wid husförhör oh genom hem läsning, ide wille förstå fig på att gifwa penningar, ej ens då ordmånglaren fjelf påminte, att de ätminstone med skjuts borde belöna honom, som sagt dem så mycket godt och wackert, så for han icke mera dit. Hans gelikar hafwa och i fednaste tiden der missräknat fig på fångst, och derifrån afhöres ide heller widare före föf, åtminstone ide med framgång. Det är oc märkligt, att de största stackare i christelig funskap och christeligt förftånd ofta upphäfwa fig att låfa och predika för andra, eller att de blifvit dertill upphugsade och instruerade af somliga bhufwudmän, fom äfwen måtte tro, att de sålunda kunna desto längre hafwa nytta för sig och sitt bedrifwande. Ty om de wändt fig till personer med mera kunskap, mera förstånd, mera sakkännedom och Ari stelig laglydnad, så hade det säkert mig kyckats desto förr; äfwensom läseriet lät tare rättas och riktas till hwad det i ors ten fordom warit och bör wara efter gu: domliga och menskliga stadgar. Men hwem blir ide lofligen, ja heligt förargad, då både öfver och underhöfwitsmän stundom låta päskina, att de imitera Ehristus, fom tog simpelt, enfaldigt och olärdt folt till lärjungar och apostlar. Wederbörande glömma dock, huru länge och hus ru mydet han hade dem i fin skola. Och ändock war det mycket, fom de ide då funde bära. Det blir snart Biskops-visitation, oc Då få wi wäl nämna insocknes wilfefö ————— mer TT