ny följande uppsats, fom på ett Mlåevs e fätt wisar halllöspeten i berörde på täende: Man hör ifrån det Håll, derifrån alt motstånd mot alla samyällsförbättringar en friare ande eljest utgår, ofta den frasen föras på läpparne: Wi äras wisst cke fiender till reformer, utan twårtom: ingen är mera wän deraf ån wi; men dessa reformer skola wara praftiffa, böra ej wara omstörtande, oc framför allt: de böra ide gå för fort. Blott des fa wilkor uppfollas, önska wi ingenting högre ån reformer. Så lyder talet, få långe det gäller den allmänna satsen; men då det kommer till tillämpningen, få inträffar det alltid, att den föreslagne reformen är Fomogen, om den oc warit ventilerad i 10-tal af år Mspraftiff och botand: landet med undergång, om of andra länders långa erfarenhet wisat motfate fen; omtörtande, om den oc i de gamla förhållandena endast äterför en förut störd ordning och ide krånker näs got werkligt intresse. Med dessa lösa, omotiverade beskyllningar tillbakawisas det af sakkunnige och samwetsgranne män uppgjorda reformförslaget, och desfe mån karakteriseras med uttrock sådana fom: omflörtningsmån rotbuggare, mfantafter, m. m. Händer det få, att reformen til trots af motständet winner seger och wisar fig hafwa warit wålgö. rande, få fynda motständsmännen att tilegna fia äran af densamma, h vilfet ide bindrar dem att då ett natt förslag kommer å bane upprepa samma fraser och anwända samma motständ. Swerige bar i afseende å de få refor mer, fom omflörtningsmånnen hittills lyckats genomdrifwa, ajort en ganska märflig erfarenhet. Ala dessa reformer bafwa nemligen, få widt wi kunna ers inra of dem, ide blott ide medfirt de före speglade wädorna, utan twertom burit de wackraste frukter. Wi wilja aifwa stöd för detta påstärnde, genom anförans de af några fafta. Wi minnas ganska lifligt den debatt på Riddarhuset, der frågan om den lika arfsrätten disfuterades. Man egde der icke nog starka färger för det olyckliga tillstån), fom skulle följa för landet, derest detta lagförslag wunne framgäng. Tolf ärs erfarenhet torde nu bafwa wisat, buruwida dessa farhågor woro grundas de. Det lider dock intet twifwel, att om detta förslag bade förekommit ett par 3 år sednare, få hade det aldrig wunnit Kongl. Maj:is stadfästelse, och det första wackra bladet i Konung Oscars regering bade då aldrig funnits till. Forts.)