äfwen nattliga, hos bonden Aron Blom qwist i Äterby, åter helt nyligen mari der i samma ärende. Jmellertid ansåge det wara illa bestäldt, att slike personer få oförhindrade och onäpste bedrifwa sitt olofliga yrfe eller sjelftag, hwarigenom icke allenast barn och ungdom, fäsom mins dre kunnige och mindre förmögne att be. döma orsaker och werkningar, utan åf wen äldre folf, fom borde ega mera förs stånd och eftertanke samt mera aktning och tillgifwenhet för all mensklig ordning för Herrans skull, föranledas och tillwänjag att anse och utropa ett sädant förfarande rätt och tillbörligt samt öfwertråffans de det gamla goda sättet för husandakt, upplysning oh uppbyggelse. Kunna och vilja ide andeliga och werldsliga myn digheter samwerka illl nödig och nyttig hejd emot partiets och i synnerhet dess anförares framfarter, så torde hela folket dock snart eller slutligen nödgas böja sig derunder, samt fe lagen och laga ordningar upplossade. — På tillfrågan om nås gon eller någre af stämmoförsamlingen tyckte om eller hyllade omberörde förfar randen o. m. d. följde blott flera nej till swar, samt i öfrigt allmän tystnad. Och i afjcende på wederbörandes kyrkogång swarades, att derwid just ide war annat att anmärka ån att flere eller färre af partiet tidt och ofta wäckt uppmärffams het och flört andakten genom inbördes nidningar, hwiskningar, föraktliga miner och wridna åtbörder, så att förargelsen situndom warit större af deras närwaro, än om de warit borta från Guds hus. — Och anmäldes att torparen å Tegel hagen i Sköns socken, Oiof Nordlund, som en söndag tagit plats långt fram i kyrkan, wid prestens uppträdande på pre difstolen utgått ur bänken med leende, om icke gäckande uppsyn, spatserande med käpp i handen genom stora gången, blickande och nickande år ömse fidor, räckande hans den åt en och annan person och lemnans de ett hopwiket papper, utan fändt inne Häll, men wilfet förmodades wara nå gon Tidning eller annan småskrift; bwarjemte anmärktes att Nordlund fälunda Ååstadkommit förargelfe i församlingen, fom nu war fom bäft beredd til uppmårffams het och andäktigt ähörande af predikan, den han således föraktat. Och önskades allwarligt, att presterskapet oc pastorsembetet, om ock dertill skulle behöfwas fyr foråd och anmälan vå högre ort, måtte allwarsamt förehålla Nordlund hans mot ordning och skick uppenbart stridande före farande, på det församlingen måtte befrias ifrån hang och wederlikars voanftändigheter och wanwördigheter i Guds huså. Hejdenberg år wäl nu borta från or ten; men han har flera bröder i lifwet, neml. Bryggaren Engberg med tre adjutanter i huset, en fon, bokhållaren Hög: lin och drängen Nils Nilsson, fom wid sista flyttningsexamen befanns få klen i sin christendom, att det mäste anmärkas i preft-atteften. Dessutom såsom och boens de i Sundswall, segelsömmaren von Ahn, handelsbetjenten Johansson och numera klädmäklaten Sundwall, fom ofta huserat med konventifelpredikningar äfwen I Tims