Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1856, sida 3

signeljerika äftenskap. Festen öppnades af H. H. Biskopen med ett lika hjertligt, som innehållsrikt tal till det wördade brudparet. H. H. erinrade om den lycka och sällhet äktenstapet bär i sitt sköte, vå det, såsom bår skett, hägnades och om huldades af Guds nåderika skydd och wåls signelse, samt fortlefdes i stilla christlig tro och kärlek. De lycklige begge wore dessutom omgifna af de goda genierna: allas högaktning, kärlek och tillgifwenhet; och uttryckte H. H. derföre det hopp, att ännu en högtidskrans, guldbröllopsdagens måtte dem förunnas — en lycka hwartill H. H. Biskopen önskade dem all Guds nåd och wälsignelse. — Walgångsskålar fö reslogos derefter af H. H. för det Wördas de brudparet, för de frånwarande barnen och för de likaledes frånwarande talrika syskonen. Afwen verser woro för tillfället författade. Den wackra familjefesten af slutades med en större foupeg, hwartill en talrik del af stadens borgerskap, och härwarande stater och kårer woro inbjuds na. — Wid det af härwarande lärowerks lärarekollegium nyss hållna rektorswalet för närwarande år blef n. w. Rektorn, CEloquentie oc Poåseos Lcktorn C. F. Wimmerkrantz till Rektor utsedd. Tjenstledighet: biwiljad Kronor länspiannen i Borgsjö distrikt P. Ham marberg till den 1 instundande Sept. — Förordnad: Landthandlanden J. G. Forssell att under Hammarbergs tjenstledighet Länsmanstjensten i Borgsjö pi strikt bestrida. — Den 13 i denna månad hafwa 2:ne Westanå bruk tillhörige dammar fönders skurits, hwarigenom 5 broar, flera qwarnar, samt Westanå finbladiga sågs damm godt förlorade. Enligt hwad redan känt är hafwa åtminstone 3:ne barns lif blifwit förspilda. — Wi förmoda att, säger Sw. Tidn., oaktadt (2; biskopswalets utgång i Göthe borgs stift, Lunds stift får genom den Fo nungsliga wålwiljan fin önskan uppfylld, att till biskop erhålla dompr. Thomander. Om denna önskan tro wi intet twifwel kunna ega rum, lika litet som om walets lämplighet. Att någon motsatt önskan skulle från Stockholm hafwa utgått, hafwa wi alldrig ansett wara sannolikt. Domprosten Thomanders kraftiga perfonlighet är twifwelsutan behöflig få mål i det partilystna Lund, fom bland det beqwåma skånska presterskapet. För Hans radikala och antibiskopliga riktning, hwarom man talat, hafwa wi för wår del al: drig hyst någon fruktan. Domprosten Doktor-Thomander är tillräckligt ålffar re af myndighet, för att, i likhet med prinsar, fom snart blifwa rojalister når de blifwa konungar, nog blifwa biskoplig — och wi förmoda i fullt mått — då han blir biskop. Hwad åter hans radi-kalism beträffar, få önska wi för wår del, uppriktigt, att det, fom deraf inskränker fig att wara liberalt, måtte fortfara, enär man icke har för mycket deraf på Swea rikets bistopsstolar.