GA3AA33 — nit der skulle wara för min helsas skull, som Vu äterkomme; jag wåntade, att kärleken stule äerföra dig. Jag har wäntat för länge, Michel. Jag lider mycket, och jag wet icke huru det skall slutas. Jag är utomordentligt matt; men jag har ännu styrcka nog att ffrife wa, det jag älskar dig. Mercati öfwerhöljde denna biljett med bittra tärar. Det war temligen sent på aftonen, han hade fått den. Han tillbrogte nat ten i en obeskriflig ångeft; Han fwåfwade i en pinsam obeslutsamhet. Han kunde ide få läta den liva, fom han welat göra Tydligare än alla andra; och likwäl, skulle han gifwa henne til hemgift en halfförtärd själs ömlliga befymmer? Skulle han för alltid göra henne till wittne till fina wakor, fina sorgliga klagomäl och sina förständsförwillelser co — go on utomordentligt upprörd finnes: stämning sökte han förgåfes en flårfans de sömn. Han gick med flora feg i sitt rum, nästan fom en hyena i fin bur; deryå kastade han fig på fin sång; och då han ide ens kunde hälla ögonen tills