Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1856, sida 3

ä22 3 — Jag har sagt er det: Ni behof ver endast underskrifwa ett löfte an gifta er med signoran, ett löfte iom kommer att förblifva i domarens händer, och fom skall werfnållas inom tre dagar, ingenting widare. — Jag fall hrart följa er. Men tillät mig att hafwa nägra minuters bemlig: samtat med Benedetta, i Marthas närwaro. om ni få finner för godt. Sedon flår jag til er tjenst. — Jag tror mig funna göra er till wiljes håruti. Wi wån:a här wid dörren; dröj ide länge. De tre tarlarne gingo ut i forsiugan och wäntade. Så snart de mors borta, kastade Mercart fig med tårfada ögon i Benedettas armar. i Du gråter Dikel? fade bon. Tror du dig wanhedras, derföre ott du blifwit funnen hos mig? Din slagt år åtminfione jemngod med bin; jag är rik oh du är det ide, Skalle der wora dig till denna grad emot att göra mig till din enda följeslagerska? Eller är du wål rådd, som ett barn, för en natts fångenskap? (Forts.)