— Wartya har aldrig lemnat oss, herr officer, swarade den unga flickan med ena blandning af blyggsel och Häf: lighet. — Det finnes nog, signora, tillräcklig: med andra bewis pa, att en förbindelse eger rum emellan er och signor Mercas ti. År ide min uiskickades berättelse riftig? — Jag fan ide neka det, swarade Bes nedetta. — Jag har till och med tillagt, fade svionen, att signoran, då hon war, ute, gick till signor Michels port och flappas De på den. Der swarades, att han ide war hemma; och då gick bon till Carajas bryggan, der hon träffade honom. — År det sannt, signora? — Det är sannt. — Ni ser wål att detta wittnesmål är bindande. — Wichel hade ännu ide sagt ett ord, Han afhörde detta samtal med ett slags försoffning. — Na, sade han, hwad blir följden af denna angifwelse? — Ait ni fall gå bredwid denna birr och följa mig, swarade officern.