— Der är bra, Andrea, Ni skall f. den utlofwade florinen. Denne Andrea war ingen annan än en svion i republikens fold, fom under. höll ett stort antal fådana. — Signor Miichel Mercati, fade offi. cern, och ni sigunora, mäste redogöra inför domstolen. J weten, att en civil författning förbjuder unga mån att um. gås i ett hus, der det finnes någon ung flicca. Republiken mil derigenom förs bindra osedliga förbindelser, fom äro en falla til ooroningar. J ären längtifrän att lefwa främmande för hwarandra. Andrea, fom flår Här, bar anmält, att ni, signora, temligen långe här i fönstret stått på utkik wid samma tid, som man redan förr sett signora Michel gå in 1 detta hus. Ni gick ut med er sällskaps. Ham, — Åy! alldeles emot min wilja, af bröt Martha, fom redan trodde fig ind gon fuktig fångelsehåla. — Ty! återtog officeren. Derpå fom ni helt sent tillbafa tillsammans, sedan i träffats på Caraja-bryggan. Slutligen Har jag funnit er begge tillhopa un der natten.