Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1856, sida 2

sade Benedetta, halft försträckt. Detta har aldrig händt forr. — Nagon förbigående, som gått wilie i mörkret, och fom will friga om wågnen. — Diefwulen kanske, anmärkte Martha försigtigt. Trenne nya flag dånade, och en stark röst ropade utanför: — Öypna, i Revpublikens namn! — Det är ett skämt, sade Benedetta. — Det är en snara, tillade Martha. — Det år snare en olocka, mumlade Michel, som anade sanningen. Mercate öppnade porten. Tre karlar inträdde. Den ene af dem war en af desse officerare, fom i Flor rens fallades de åtta af gardet, och hwils fas syssla det war att uppehålla ordnins gen, oc) waka öfwer lagarnas eftertefnad; den andra war en soldat, fom följe de med, för att gifva honom handräde ning, om få fordrades; den tredje pers sonen war den unga gossea, den enwise bollad-sångaren. ö — Ni ser, sade den sistnämnde ittll de begge andra, att ing ide hade bedragit er, od) att de begge turturdufworna äro här i samma bo,