Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1856, sida 2

gnagande makt! Bristen på en stadig tro pa denna sjålens odödlighet ger mig ywarje natt feber och sömnlöshet. Jag år sliuk deraf nu; jag blir med tiden galen deraf och det tar slutligen lifwer af mig. Jbland päfommer mig fjelf morders yrsel; oc for att få upplysning i frågan Om ett annat lif, är jag ofta frestud att göra slur på detrta, då jag läser ett fopitel i Plato! — O! förbannad ware den dag, Michel, dä du öppnade den forsta bofen! förbannad den dag, då du förssta gången hörde Marsitio Fictno, din gamle lärare! ty det är han, fom upptånde denna brand i din själ, och fom förderfwar dig med fina lärda grubblerier! Han, fom wallat det onda, borde ide han också finna lä kemedlet? — Jag skall snart gå till honom, Bes nedetta, ty min bästa tröst är att tala med honom om föremålet för mitt lt dande. — J detsamma klappades tre starka slag på porten. Martha hade nyss åter fommit in i rummet. — Hwem fan komma wid denna tid?