Och för jag fluigt på få har jag något att wänta, Ty nu för tiden så ges på stiuispengar ränta, Mem om jag färdas will efter stadgan i Lagen, Då år jag såker att räntan blifwer in dragen. Men stundom händer det att man ej blifwer utan, Att man på skjutsen kan få sig mer än walutan. Ty wågar stjutspojken lagens sanning päskma, Omkring örstolarne börja örfilar hwma. Se så min Blacka nu är wi båda twå klara,; Rör nu på spelet så har det allsingen fara. Det är nog roligt att understundom få äka, fast man står balpå få fan man ändå få spräka. OM herrligt år det ju når fom mår solen simer. Och fogeln qwittrar och winden friskande hwiner. fria luften och under ilande färden, Så reflection göra öfwer skjutsen i werlden.