der oc will han wisa of, att han i lärdom öfwerträffar både forntidens och nus tidend lärde mån, Men månne det ide wara alltför mycket obetäntsamt, att ens wist wilja förfåfta en sak, deruti auctor wisat sig ega en sådan osäkerhet och så liten grundelig lärdom, att han redgn trenne gånger ändrat sitt påstående. Ar 1840 påstod han att det borde heta: brödet wärt det tillkomliga — sedermera brödet wårt det himmelska — och år 1855, brödet wårt det ewiunerliga. SÅ: dant wittnar icke synnerligen till auctors fördel, och rättfärdigar ingalunda hans stora enwishet. För öfrigt hade man wäntat, att uti lyrkliga fräågosatser wid ett Christligt Preftmöte, en Christlig anda samt Christligt allfwar och enfald skulle wara rådande öfwerallt, och ickeett tillskrufwadt, högtrafwande och i andliga ämnen föga passande spräk, fom till erempel: den moderna Pragogi kens fusionsformer omftöpt till werldi lig industriskola — det filantroviska loftet om ett fattiglöst werldsparadis — det andeliga lifwets representativa organer — ekonomisk samstämmighet — classisk kyrklig crudition — mänsklig bildningswinkel — en stenhard lagpe brödsmekanism, med flera dylika. Måns ne genom höglärda discussioner mera Christlig anda och nit uppwäckes hos Presterskapet? — — — Auctor har welat synas som en witter och lärd man; men glömt hwad som för oss Prester är af högsta nödwändighet, särdeles i närwaranDe tid, då kringresande Baptister, och andra falska Profeter föfa förwilla allmogen. Hwar skola wi Prester få lära of att motwerka sädanr? — Det wore just wid ett Christligt Prestmöte — Men sysselsätta wi of der med lärda safer och fpetsfundigheter, då få Separatisterne skäl att tlaga efwer wår tids Prester; och sadant borde wi wäl söka undwika. Konventionen om Ålandsöarne lyder som följer: J den allsmäktige Gudens namn. H. maj:t fransmännens kejsare, hennes maj:t drottningen öfwer det förenade konungariket Stora Britanien och Jrland och hans maj:t kejjaren öfwer alla ryssar hafwa, för afsigt att utsträcka det emellan Dem så lyckligt återställda goda förständ i Orienten till Ostersjön och derigenom befasta den allmänna fredens wälgerningar, beslutat afsluta en konvention och för detta ändamål utnämt (de franska, engelffa oc ryska fullmäktiges namn), hwilka efter utwerling af deras i god och beljör rig form befunna fullmafter öfwerenskommit om följande artiflar: Art. 1. Hans maj:t kejsaren öfwer alla ryssar forklarar, för att gå till motes den önskan, fom af deras majestäter frans: nrännens fejsare och drottningen öfwer förenade konungariket Stora Britannien och Jrland för honom blifwit uttalad, att Åtandssarne icke skola blifva befärtade och att ett militäriskt eller maritimt etablissement skall blifwa hwarken under hållet eller grundadt derstädes.