Och år det kallt få att kvlan aår ge nom kroppen, Och stormen sopar min frimskins. mössa frän knoppen, Oh fom en Hårt jag och förfrusen må blifva, Så hjelper ide art hår inwändningar gifwa. Och öfwer ghästkråket måtte Gud fig förbarma, Egvptens gräshoppor lit profryttare swärma Som flädermössen de fram och åter ses flara, Jag tror från Ystad och ända til; A. vasara. Och hwad de resa i, är ej swårt att förklara, Ty nu är årstiden redan inne den klara, Då omtkring landet de duka upp fina profwer Uii wårtssNorrland få wåra lyr och Hee hofwer. Och om nån skulle uti al ödmjufhet Nog kan man sanningen hitta på att fä höra, Samt hwad de herrarne ha kring landet Ait göra. Den ena swarar då att han går uti Winer, Den andra säger jo jag gör uti Porse liner, Den tredje fötwaror bar för ÅKördergsfa huset, Den fjerde bara åker i Hellgrenika snuset. wåga, Till rejenärerna här framställa en fråga, Denåfemtegoredet ur fina profwer af Siden, Af wal och qwal fan en spekulant bif wa wiiden, Och lternLn som skalljike uppå wären, Som oftast foljer den mörka höflen i spåren. Den sjette kommer och spekulerar på Skogen, Och Bonn ger f—n både äkerbruket och plogen. Mau får wäl se när ej finnes mera att hugga, Så har den stackarn knappt sågspån qwar till att tugga. Men hwad är wärdt att stå och så resonera, Bäst är wäl nu, att in i stallet mare schera, Och betsla Blackan men mor hon nys ter i duken, En kakebeta och få en oftbit för bulen. Om jag ån wore lika Hungrig fom bajen, Jag får ej åta, fort bara på med kabajen, På wägen får jag gudslänet wål i mig stoppa, ( På Blackans skinka mäst piskan mellanåt hoppa. å för jag flitigt på så har jag något att wänta, 20 nu för tiden så ges på stiuispengar ränta.