Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1856, sida 2

2 — jå uvprört henne. Hon trodde fig fat tad af den st)gge fiskaren och fanad i flodens djup. — Hörde ni? frågade hon. — Ni ja, hwad — Den der balladen, densamme, fam flöngs vå Santa Mariatorget? — ÅÄr det werkligen densamme? Der är möligt. Händelsen har wal gjort, att tenne gosse följt samma wåg, som wi. Båda fortsatte nu fin gång. Den stickars Martyo, förffrämd af dertowåns tade möter med ballad-sängaren. wigaz De ick: öpena munnen. Snart stadnade de pa Bardernes gar, och den unga flickan flappade häftigt på en porr til ett ansprafslost hus. En liten gosse lon och öppnade. — År din husbonde hemma? frågade den unga flickon. Nej, signora. Han git ut för mer. än ea timma sedan; han fade, att han inacde lillbringa några ögonblick bos er. Förmodligen har han gätt någon annan wig, än ni. — Du fan ha rän, och jag fall ffyns da mig hem igen. Farwäl, min wäån!