Den hwite Ryttaren. (Af Are bonse Duckerne. (Fortsfr. föreg. N:o) Hon nödgad. s siadna ett ögonb ick och siödja fy cmot en lyftpale. Den unga flicken nampade otå ig öfwe: detta owälfomna binder. En ung man kom och vid nåra förbi dem. Han hatnade ett ögondlick ocb detraktade dem, utan att säga ett ord, utan att göra en ätbörd. Martha började h da tänderna. — Lugna dig, i bimlens namn, min goda Martha, iag beswar dig. Skulle Tu wara rädd för de förbigående, äf en de mest fredliga? Denne år dlot: ett barn. Sia bort dina griller oh fom. Det todied, fom det warit nog för den unge mannen att böra signorans röst. Så fnart don flutat tala, aflägenade ban fig, gaolande på wison om Martha ssoratt höst til, då hon fände igen den sorgliga ballaten, som redan