tjenaren då han inträdde i betjentkammaren, — nu fan du så sofwa och jag med; gubben derinne har nu fotat af. — ÅAr ban död? — Ja — Det war wäl, — fade Brositröm, — ty han war förb—nadt kinkig den fia tiden .... och unga grefwen ger en förre lön, än gubben, fom war snal, som en warg. — Kammartjenaren tog derefter en forg: fen min på fig och git ned tisl låkaren, fom bodde midt under — Hans GCEretlens har blifvit upptagen til Gud; han är död, Hr Doktor! — Jasa, redan, min fåra Medsström, — yttrade denne kallt. — Hans Exellens fall ligga orörd i fin fång få länge, och få kan Bros ström hålla wakt. Ja ha: jag har läns ge fett att det snart sknlle blifwa slut med den gamle wållusiingen. Snart forivde fig und errättelsen om den gamles död på godset, och böndere ne lato under några ögonblick spaden eller plogen stadno. medan emellan ett par af dem följande samiit uppfod: (Forts.)