Norrländska Korrespondenten – 26 april 1856, sida 3

dekorationen med thy ätföljande band, glindrande i fin dosa, och den sjuke ber såg den med ett uttryck af den innerliga ste glädje. — Jag trodde ej, att Kejsaren skulle ihägkomma mig, — fade han wid fig sjelf. — Det war nådgit, och Konungens handbref sedan, — tillade han högt, — fe här Or Doktor, hwad Konungen är så nådig od yttrar! Läs sjelf! Jag skall, om en månad härefter, då Kejsarens födelsedag infaller, för första gången bära min nya orden. Mot aftonen kände ven gamla Grefwen fig mattare och lade fig ofwanpå sängen. Dosan med den nya orden samt det nådiga brefwet sattes på kommoden, och på befallning aflägsnade sig alla, ty den sjuke wille försöka att flumra, Men då ban, längre ån wanligt, dröjde att ringa, smög fig kammartjenaren in i rummet, der den gamle ännu slumrade med den briljanterade fommendörsftjere nan mellan sina händer, oc det nädiga brefwet öppet bredwid fig. Kammartjenaren lutade fig tyst öfwer saången, men hörde ide något andedrag ... sjuklingen slumrade för ewigt. — Se så Brorström; — sade lammar