en fon .... fin mors afbild, och äfwen denna som hatar mig, emedan jag slutligen tröttnade wid hans mors lågheter, hennes fallfdet och hennes afgrundsliga själ .... Må wara! tillade ban efter en siunds tystnad, må wara, att mitt (if utan ändamål framflutit: att mina fiender fröjda fig öfwer mig i grafwen; men jag sofwer i ro der nere .... J ro? .... Det är just frågan. Den gamle Grefwen ringde åter. — Kalla in läfaren! — befallte han, Vä faren fom, em till uticendet ganska lycklig man, rödblommig och fet, en goddagspilt, skapad för att pladdra om maträts ters werkan På menniskokroppen. — Min fära doktor, — fade han, — jag är ytters matt och swag; hwad tror ni om mig? — Jag hoppas, — fwarade läfaren bugande, — att Ers Exellens genom ett noga iakttagande af diet och begags nande af de piller, jag haft nåden före. skrifwa, skall småningom hämta krafter, helst när Ers Exellens fan göra promes nader. — Promenader! — inföll den sjuke, — min nästa promenad blir i lif: wagn: det känner jag nog .... men jag wille gerna förut tala wid en ands