Norrländska Korrespondenten – 26 april 1856, sida 2

TT Re fade wid fig sjelf: Ack paad jag är lyds lig, fom får gråta ostörd .. der gick min jon, min egen son, ifrån min dödsbädd, utan att fänna mig ... O, pwad han: är (if fin mor, min älskade : Hedvig! Hwarföre skulle börd och rikedom skilja mig frin borgardottren .... hvars för? .... — OM det öfriga, fortfor han och den ljufwa tårefloden stannade, och det och vet öfriga: mina gods, mid wärdigbet, mitt namn tillfaller hennes fon, bön fom aldrig älskat mig; fom gifte fig med Jurädal, Hammarströms och Upplinge bruk, ide med mig... hon... det är hennes fon, och nu, når jag dör, kommer min frånffilda hustru, den nya egarens moder, äter bit och frossar i känslan af fin såger öfwer den bhådans gångne .... Den fiufes magra hand knöt fig konvulsiviskt och han fortfor: — Här har iag kallats lycklig, med en skön mafa wid min sida, som endast war till för andra; fom föraktade fin man dere ör, att pan war det och älskade en an van, derföre att han ide war det; ty )ennes obändiga, hycklande, finne kunde i tåla något band.... Hon gaf mig