Norrländska Korrespondenten – 16 april 1856, sida 3

stod med ansigtet tätt emot fönsterrutan, såg uppmärksamt utåt gärden och bjöd icke till att dölja tweune stora tårar, fom runno utför hans finder. Henrik når. made fig. — Hwar år Pierre? frågade han. — Tyst! sade Jacques. Han pekade härwid vä fia bror, fom steg upp i wagnen. åtföljd of fommigsarierna. D Det är herr markis ve Salornay, som bortföres. Ett haljqwäfdt utrop trängde fir fram ur den unge mannens bröst, och ban utsträckte armarne efter wagnen, som rullade bort. — Herr Henrik, sade Jacques och pekade på den lilla flickan, fom lekte på mattan i rummet, om den orma fader: lösa en dag stulle behöfwa ert bistånd, så kom ihäg att hennes far uppoffrat sig, för att åt er rädda er far! — Jag swär det, hon skall blifw min docter! jade Henrik. (Forts.)