Norrländska Korrespondenten – 12 april 1856, sida 3

på deras slott! Frankrike hade blifwit ett milf för de öfrige nationernas uppe märksamhet, och def barn lagade sig till att med tro, enthusiasm och sjelfuppring emotstå Europas koalitioner. De nya ideerne bortförde, såsom en ström, de gamla lärorna; frihetens jemnande arm nedslog de gamla privilegierna, folkets magt allena qwarstod; adeln, skrämd af den åska, fom mullrade omkring den, lemnade från alla Håll detta Frankrike, fom den ide kunde begripa. Ändast når gra få qwarblefwo i landet. Bland dessas antal war den gode markisen de Salornay. Mild och wänlig, eburu något stolt öfwer sina titlar ach sitt adelskap, war han tillbedd på sina gods; och det fanns ingen enda bland hans tjenare, som icke war färdig att wåga sitt lif för honom. Bland dem utmärfte fig isonnerhet twenne bröder, Pierre och Jacques Lombard, hwilkas mor warit amma åt markis de Salornay. Den sistinämde höll isynnerhet af Pierre, som war af samma älder, som han, hade delat hans studier och war snarare hans wän ån hans intendent.