bändelseächefen å korvetten ansett sig få mycket heldre böra inrarportera, som de af befälhafwaren å8 det förclyckade fartyr get gjorde ansträngningar att rådda for: tyget, äfwenjom de åtgärder fom of hor nom Wwidtegoå wid fartvaetå pågrundfjättande, hwarigenom det lyckades att berga bela besättningen, 23 stället omtalas med särdelex berom. — Å Cadirs rerd fun nos wid rapportens afgäna Swensia briagarne Aetime, kapten Hjärne, från Götoeborg och Thule, Zeplin, från Garlshamn samt Norska skeppet Golonn, kapten Nielsen, från Magnö oc briagarne Maria, fapten Sörensen, från Arendal och Frithiof, kapten Berndsen från Bergen. — J bref från Cphristiania berättas, att man wäntar att Norges wicekonung skall ditkomma i slutet af denna månad. Norste marin-ministern, statsrädet Erichsen, ärnar nu afträda; såsom hans efterträbare nämnes kapten Hagerup, som flera gånger warit ledamot af Storthinget. Statsrådet Stang awarhålles ännu af än sjukliahet uti Schweitz. — J Shri stiania talad om planer till anläggning af större befästningar wid Mjösen och wid Trondhjem, liffom i Jemtland oh wid Målaren, hwilka tilljammans skulle bilda ett förswarssystem. J sommar skola 2:ne läger samlas i Norge, det ena vå Bardee moen, det andra på Stördahlshaljen i Trondhjems stift, hwilket sednare kommer att omfatta 3,060 man, och dit man tror att äfven trupper från Jemtland skola beordras. (A. B.) En skenande Ängbåt. Stbeborg3 Handels-Tion. berättar om ett engelskit ångfartpa följande: Angbogserfartyget Belmont hade från Southampton i släptåg steppet Malter Hood, på wäg till LNlustralljen. Efter att hafwa bogserat skepvet till fanalen, tillsatte Belmont segel och höll vå att kasta loss för att återdända ti Southampton. Under detta arbete deef, genom någon oförklarlig orsak, skeppet på ångdogserarfartyget, stötte emot med försärligt brak samt afbrät maken oh skorstenen på åns garen, hvilfen lade fig vå sidan. J Har stighet sprungo alla öfver vå skeppet, lemnade ångbåten i wård åt en hund och twå kattor hwilka tillsälligtwis der woro ombord. Ångan på Belmont war upve och efter en mängd rockningar reste sig Belmont och lyckades klara fig från Mal ter Hood. Till kaptenens och befättnins gens stora förskräckelse, började han att gifwa fig af mot stranden. Hans öde syntes nu oundwilkligt. Kaptenen och besättningen hade återkommit till besinning, kastade fig i en båt och jagade efter. Gå på, mina gossar; hugg fart hHononr war befallningen. ÅJa ja blef swaret, och de fega årorna bugtade fig under den jernhärda ansträngningen, och bålen for åstad med stor hastiahet. Men dessförmnan hade bogserarefartyget ändrat kurs, och af någon orsak wände han rundt, och fom åter till den punkt, derifrån han rusat åstad; han hade gjordt en Autlitänbig cirfel. Från denna punkt wände han fig åter i motfatt riktning mot Carlhots fyrskepp. Men på detta hade redan utkiken märlt ångarens belägenhet, och mans stap sprang i en båt för att jaga honom Jakcten blef nu serdeles liflig, ångarens lopp blef ostadigt och raglande, roret far stades hit och dit. Men sedan han på detta fått sprungit en stund, började fars ten så småningom minskas, skoflarne frannade, och slutligen afstod han från widare bemödanden. Befättningen från Carlhots fytstepp fom först ombord, och ängarens eget manskap omkring 20 minuter sednare. Ur ett Bref till Aftonbladet meddelas följande: