Norrländska Korrespondenten – 9 april 1856, sida 2

Åndiligen anlände grefwen. Jemte Maria, som naturligtwis klädt sig utsökt, sör att behaga sin man, satt Greta, wäl utstyrd, härdt snörd och med de möjligast minsta skor. Marias sista ord till Greta war: för all del, nig nu icke, utan buga big, så som jag lärt dig, helt lätt och mård Dörren öppnades och grefwen steg in. Det war en redan femtioårig man, men wäl bibehållen, och behaglig i sitt wäsen. Han helsade fin hustru fåfom hon ännu warit hans älskarinna, och talade med den finaste wänlighet. Greta betedde fig werfs ligen första gången få fom Maria lärt henne, men då Maria föreställde henne som fin enda, äffade syster, och han wände fig til henne med åtbörder och ton af den utsöktaste hjertlighet, ehuru van ide funde tala swenska, blef gum man fi smickrad, att hon oupphörligt neg upp och ned, fom om hon stopt ljug. — Nig ide, nig ide! — sade Maria, men det hjelpte icke. Unnu wärre blef det wid middagsbor