——— ——2— När Greta for hem på aftonen war bon få tankful, att om ide Kurre bhittat wågen sjelf, få skulle hon säkert fört i diket, eller fast med någor mötande. Hennes bästa barndomsminnen hade åter uppwarnat i hennes själ till full lifligbet. Hon mindes få tydligt bur lyålig bon tockt fig, då hon fom tioärig flicka fått ensam wärda den lilla Maria, emes dan modren oftast warit borta på arbete om dagarna. Hon kände ännu huru bar net lade sina små armar om hennes hals och somnade i hennes knä. Hon bade särt Maria gå och tala, hon hade warit fom en liten mor för henne. Som Rida hade Maria, få länge hon war på lans det alltid rättat fig efter fin syster, och sedan Maria flyttat till Stockholm, hade Greta, fom aldrig lemnat landsbygden, ide deltagit i eller ens hört talad om Marias lefnadssätt, men fått från Hen: ne fmå gånvor af flädningstyger och dylikt. Wisserligen hade Maria ref bort, utan att skicka Greta annat än en mycket oläslig biljet, oh sedan aldrig låtit böra af sig; men hon war nu återkommen och bade oaftadt fin förnäma ställning erkänt Orcta fom fin syster. Utan ak tänka