Norrländska Korrespondenten – 2 april 1856, sida 3

dar. Ala woro måna am att få Greta till fig, vennes waror woro bältre än andras, ty bon war för årlig att lif an. dra mjölföud späda watten i sin mjölk vå wågen, för att I bemligher göra fig sielf en inkomsi. Hon förde fram vå on for gata, til ett bus, der bon i flera år lemnat färffr smör vos en fru, fom byrde ut bättre rum åt refande. En piga mottog henne i porten, od fare: Walkommen, fåra Greta; i dag fan jag berätta någor nott. — Hwad då? Har jungfrun fäått fästman? 2 — Sållan! Nej! det år ett resande herrskap, fom bott hår några weckor, herrn är ryss, men frun talar som en rigtig menniska; hon år mycket nyfifen, od pratar med mig; häromdagen wille hon weta hwarifrän mjölkbudet wor och bwad ni bette, hon hade sett er genom fönstret, sade hon. Och så sade hon, att jag stulle bedja Gicta gå upp til henne, ty hon wille tata med Greta. CFortji.)