Norrländska Korrespondenten – 2 april 1856, sida 3

dagar. med sin man, som träter oc gnatar vå henne bwar dag, för det bon ide är nog ordentlig, för det hon börjat äldras, för det bon aldrig är honom til lags. Nej tacka wet Jag, jag bar ingen fom grälar på mig, jag får somna hwar q vil i ro och tystnad, och intet annat wäcker mig, än Kurres wänliga gnäggning. Gud ware lof ant jag är fi tydlig; bara Kurs re flår ur till min död, få att jag ide behöfwer få en ny håst Pro, Kurre, din gamla tof, ide behöfwer du hälla efter den der bondfälen. Låt bonom skala, wi komma nog fram i tid; om wi ocksä ife somma få bittida, få finnes det nog folk, som rifvas om mjölk oå grädda i dessa dyra tider. Det år få fom äro så wälfomna fom jag och du, Kurre, i Stodbolm. Greta hade rätt. All den mjölk, grädda och smör hon hon kunde medtaga, war uttingad på förhand, och öfwerallt hwart bon fom blef hon ide blott wi! betalt, utan undfignad med en fopp kaffe och litet mar, och en bis bröd år Kurre, fom flod wål i alla hud, der man fett honom i många år alltid på samma da.