Norrländska Korrespondenten – 2 april 1856, sida 2

och uppfostran med stor upvmärksambet. Som betet war mocket klent i skogen, brukade hon alltid om qwällarne samla gräs på renarne, då hon gick bem från arbetet wid berregärden, för att gifwa ät stoet, och derigenom oka fölungens tills gång på mjölf. Både afton och morgon infann fig stoet och fif af benne detta omtyckta foder. Kurre, ehuru liten til werten, blef rask och fet, samt wid tre ärs älder anstäld fom dragare wid plogen bos hennes far, fom gjorde dagswerken. wid herregärden. Greta öfwergaf bonom aldrig; når han, uttröttad och swettig. fränspändes på qwållarne, få fom Grcta, som slutade wid samma tid sitt arbete, renars stottning, bergning och andra landtliga göromål, till honom, och tog bonom med fig til skogen. När hennes far dog, förlades torpet, Kurre togs då till mjolkhäst, och fort derefter dlef Greta mjölkbud. De fingo således om somrarne wara tillsammano både dag och natt; om wintern skulle dot Kurre frå i stallet; men Greta skildes aldrig från honom om qwållarne, förr ån han fått fullt nattfoder. Når Kurre på morgonssiunden ändiligen