sedan instundande sommar torde kommn att begagnas. — J Blekings-Posten göras följand wål grundade erinringar: Bland reformer fom hår i Swerige långe räknats till d fromma önskningarne, är att presterskape måtte erhålla fart tillräcklig lön och all detjammas sportler upphöra, säsom if allenast owärdiga embetet, utan äfwer wid wissa tilljallen af beskaffenhet att mer eller mindre mån störa åhörarnes an daft. Men ware fig art sjelfwa iresterskapet hittills motarbetat fportelerfättnins gen, eller andra orfafer wållar uppffjutandet af denna för hwarje christlig församling wigtiga fråga, all:nog: det orimliga och llanderwärda presterliga aflöningssättet är fig lift ännu i dag och blir det till domedag, åtminstone den domedag, då församlingarna på fullt allwar sätta sig till doms och förkasta sporteljostemet fer deras själasörjares utkomst. Utom lands har man redan börjat med denna reform; men hwar och genom hwars åtgärd Swaret härpå är icke af ringa märtlighet. Det har nemligen warit förbehållet en mahomedansk regent art utdöunna de i hans land warande cheistna presters sportel-aflöning. J den af Sultanen i Tons stantmopel utfärdade firman om Portens christna undersäter — en författning som tillerfänner de christna i Turkiet samma rättigheter som Portens egna underjätas re. — heter det nemligen, att de christna patriarkerna skolas utnämnas på listid och att presterskapet skall erhålla en jast ln hwaremot alla afgifter till densamma för tyrkliga förrättningar böra afskaffas. En mahomedansk furste har alltjå lärt cristi befännare wägen till fred och endrågt mellan christna herdar och hjordar; men tywårr lärer den wågen långe bif wa obanad här i Swerige. — Sultanens fran andas den renaste försonligyet emot de christna och hwarje ord år beråfe nadt på att ställa de christne underjåterna i jembredd med landets egna burn. Alla undersåter, utan afjeende på religion, få och tilltråren till alla statsembeten! och funna begagna alla civila och militä. ra skolor. Huru detta erempel följes i Swerige, wijar den dagliga erfarenheten. Må man endast befinna att de mosniske troösbekännarne i Swerige ide ännu fun nit till rättigheten att förwår swa fig statsembeten i tandet. Sultanens firman fan fåra Swerige mycket. — I Norrlandsposten läses angående det förr omtalade rånet å handl. Alsi:ig wid Tierps kyrka den 11 Nov. 1855. Wid Tierps Häradsrätt hölls den 12 dennes rtansakning i detta mål, på begår ran af Handl. Alfing, delå för att om möjligt, få jpaning på rånarne och det stulna (20,710 ror), dels oc att få ett for honom förklenligt ryfte mwederlagdt. — J afseende på detta war en närboenDe embetsman instämd, hwilken genom ut låtelser att Alsings uppgifter wore osanna, skulle gifwit anledning till nämnde trykte. Han ide allenast erfände angifwelsen, utan förtlarade inför domstolen i ett