Norrländska Korrespondenten – 2 april 1856, sida 2

lat en mycket tät krusbärshäck oc några redan stora plommontråd. Jnuti häcken war en gärdesgärd, men den war få öfwerwuren, att den eadast war Tanlig wid den lila grinden. Utanför grinden stod en liten, grägu. häst med swart mahn och jwart rand efter ryggen; han lät höra en Ljlia gnäggning. Efier en fort flund öppnades stugans dörr, och liten, mager, halfklädd qwinna, omfring femtio år fom ut med famnen ful! af ännu färfft våpplingblandadt gräs, och lade det ät håsten, som med stor bes lätenhet började äta deraf. Hon gidin i stugan, men fom snart åter ut, med ett stort blätt hucket på hufmwuder, och en fort rennfapva af läder. Hon läste noga igen fin dörr, och gick utom grinden til biften, smekte honom od pratade med honom, saåsom han warit en mensklig wa: relse. Hästen syntes känslig för hennes walwilja, och strok mot henne med nosen, under det han mumsade på grönfodret. De woro också gamla wänner. Greta, få hette gumman, eller rättare sagdt, den gamla flickan, war född i den