REA I AE BORT EP SJAS2 1AA4 ITS ISRARAA 4 FASER BPR melen eller helwetet, att det mycket wål gick an att börja med tafet, når man; wille nedrifwa en byggnad, att djefwulen fjelf, enliat skriften, förståt att smycka sitt fal med Guds ord, m. m. Mu Obefmore monen något medgörligare och upptog ett inkast wot mormonboken grundadt vå def stridiga yttranden om månggifte, fom först förbjudes och sedan vå ett följande ställe förilaras tillätligt. Han swarade på detta inkast fyndigt nog, art sädana motsägelser funnos åfwen uti Bideln. Månggiftet fade han fig kunna bewisa med Jesu egna ord, och nu urpläste han sedan han luftat Bibeln högt i wådret, med ljudelig stämma Matth. 19: 29,: Hwar och en sont öfwergifwer hus, eller vrö der e ser systrar, eller fader, eller moder, eller hustru efter barn, eller åfrar för mitt namns skull, han skall få bundradee faldt igen och ärfwa ewinnerliatt Uf. Ru ville Sundt icke längre fortsätta samtalet utan slutade nd en bestraffnung för dets ta skändliga fått att missöruka Gusds ord, nöjd får tillfället dermed, att hand mot. ståndare kunde blifwa twingad att öppet widgå den mormoniska låran om mång giftet, som hittills för de i Kristiania döv. tå mormonecrna med afsigtsfull beräkning hållits hemlig. Det listiga sätt, hwarpå mormonismens sändebud skaffa sig insteg hos de menniskor, som för den blifwit ett offer, skilorar Kandidaten Sundt på följande wis: Tyst och warsamt träder mormonen in i ett till utseendet ringa hus. Han talar om werldens fond och uselhet, och hasets innewånare hafwa få myden wörds nad för det heliga, att de med uppmårte samhet följa det, såsom det synes dem, goda och riktiga talet. Nu får han orsak att rycka närmare och spörja mannen eller qwinnan, huru det står till med hans eller hennes salighets sak: Ad det är nog ide såsom det skulle wara. Mannen år kanste begifwen på starka drycker, och avwins nan, hon har måhända för 3 år fedan flyt: tat intill staden från landet, och under den tiden fanske ide warit mer än 3 gånger i kyrkan, och allt mera sällan lärt Guds ord i hemmet eller begrundat det uti sitt hjerta. Såg mig föra qwinna, är det ide få, att du liffom tyder, att du ide förnummit någon kraft af dopet till oms wändelse och ett nytt lefwverne? — Nu uppgår likasom ett nytt ljus för qwinnan — hon har nåstan icke tånkt på do pet under den tid hon kan minnas, och hon har icke känt sädan fraft deraf som kunde önskas. AF nej — swarar hon då — det är wäl få, fon jag tänka Nu år fpelet till hälften wunnet. Mors monen hade wäntat ett sadant swar. — Det war ju icke fi Herren hade sagdt till fina tjenare, att de skulle döpa smyns diga; derföre kunde hans wälsignelje ide Heller följa med. Se der orsaken till mans nens dryckenskap, till awinnans swaghet i andan — och hwem wet icke huru godt Det år att hafwa någonting att skylla på? Härtill komma lösrydta bibelstållen ett hår och ett annat der, fom förståndet ide fan lägga tillsammans få att de få samma mening fom barnaläran, men fom sprida ett nytt liksom fåtrare ljus öfwer De ting fom ide synas, utan efwer de ting fom fött och dlod gerna wilja fe. Efter ett nytt dop, ett rått dop, med fullständigt neddoppande i wattnet och en wuren menniskas uppsåt attbhärefter bätte ra sitt lefwerne — skall allt blifwa bättre. Se grannen der borta på hörnet — förr war han faslig till att dricka, och qwinnan der borta i gränden, fom förr ide funde tala tre ord, utan att en stygg ed följde med; nu äro de döpta och sedan dess har ingen fett honom drucken, och hon år hwar gång med på sammankomsterne, både om föndagarne oh eljest, och förliden dag wore der månge fom sågo huru hon gre: få swärligen under bönen —— — — —— — —2—d—— — ————— — ——— — — AAn —— —CLlq. —t. U UJ—.iL ——