Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1856, sida 3

Du, fom mig frälst, mitt enda hopp du blifwer! Lät mig med dig få då, i grafwen gå; O, låt mig oc hwar dag med dig uppstå! Tillvef jag salig under Lammets spira, Med dig får Ewig Påffa-högtid fira. (W. Huru falska profeter fara fram, wisar, bland annat följande ur tidningen QWäktaren lånta, i wår tid warningsrika artifel, hwars erinringar funna fal. lag werkliga wäftarerop i den aldra angelägnaste sak. Mormouerna i och utom Europa. Det finnes willfarcljer fom äto få grofwu och påtagliga, att det nästan funre synas öfwerfledigt att mot dem inlägga ett wittnesbörd. En sädan willfarelje wilja wi framför andra benämna Mors monismen, med fin blinda tro på en skamlös och många gånger afslöjad bes dragare, med fin lära om en Gud med allt annat ån gudomliga egenskaper, fom har en kropp lifasom wi, åter och drider m. m.; med den galna utsigt fom i nåra sammanhang härmed öppnas för alla att hwar i fin ordning blifwa gudar som han; med sitt mänggifte och råa sinnlighet, med fin ofmakliga och med inre mot. sägelser behäftade sagolika utstyrsel, m. m. m. m. Men de skaror af menniskor, som omfattat denna lögn, wisa dock att den med alla fina orimligheter och all fin guds löshet har en makt fom ide är ringa. Menniskor wilja bedragas; detta är den. ena grunden till denna makt. Den anl j dra år att bedragarena åro listiga. De akta fig noga att låta de arma menniskor, fom de draga öfwer till sig, weta ifrån början med hwilka de hafwa att göra, utan taga på fig ett fromt och Hd ifyldigt utseende, förträffligt egnadt att locka enfalduga, af hwilta de fe dan i fin ordning betjena sig för attloce få flera, ända tll def de bragt fitt byte både af enfaldi.a och ide enfaldiga i får ferhet på kusterna af en annan och frem mande werldsdel.