bet hade warit den förfärligaste artilleri. salfwa. De äldste sjömän förtlarade, att under alla sina resor, kors och twärs kring alla delar af jorden hade de aldrig hört någonting fom kunde jemföras härmed. Lyckligtwis föranledde den förfärliga erplosionen ide någon olpcka. Några personer fom gått på gatorna, hafwa haft en fånning fom en clektrisk ström hade genomlupit dem från bhufwud til fot; flere hafwa i det närmaste blifwit mwåjde af de swafwelängor fom omswåfwar dem. En ung man, fom befann fig på telegrafbyrån helt nåra intill apparaten, erfor deraf en få häftig rörelse att han bedöfwades och förblindades under tre minuter. — — — — De första Pilgrimerna. Försonarn låg i grafwen, wid hans minne Tre qwinnor långe uti tårar flöto: Den tröst och nåd wi fordom glada njöto, De klagade wi ide mera finne! J deras hjer tans oskuldsfulla finne En gärd åt wännen samfäldt de beslöto; Fromt i en duk de balsam inneknöto Och gingo bort, när dagningen war inne. J klippans hårda paulun war sluten All werldens fröjd, dit gingo de att gråta Af kärlek förda och af stumma smärtan. Från österns fjäll en sabbatswind blef gjuten Och solen brann på deras kinder wåta Och lifwets hopp — sig smög kring deras hjerta. — — — — Högtlofwad ware Gud. Hallelujah! wår Gud i Ewig tiv! Rättfärdighetens sol upprinner blid, Med salighet inunder sina wingar, Och dödsens nöd och fångenskap betwingar. Ja det är Segerfursten, Jesus Krist! Ur grafwens klyfta har Han gått förwisst; Wär owän med sitt wåld i grund år slagen, Och Hielten går med glädje fram i dagen. Ett härligt byte Han ock med sig bragt, Och bår till, of ur grafwens mrka schakt, Och will, att oss det allt må warda gifwet: Frid, fröjd och det ewinnerliga lifwet. Så will jag tro, Jmmanuel! ditt Ord! Du är min skatt i himmel och på jord! J dina händer lif och själ jag gifwer; D .r)ri1! -———