Både på wårt politiska och ekonomis zillstånd. Wi hafwa nu under en längr. tid haft tihlfälle att göra of förtrolig: med de särskuta följderna och sannolikhe terna af krigets fortsättande. Den krisie fom ett plötsligt fredsslut skulle framkal la, är deremot ännu en så ny tanfe, at knappast någon wågar förutsäga de sto ra werkningar som skola inträffa unde wår tids högt uppdrifna handelswerksam het, i händelse den dyra tid och den allsi diga kraftutwecklingsperiod, wid hwil ken wi, ehuru den är onaturlig, doc hunnit wänja oss, med ens efterträdes al billighet och stillhet. Wi funna endast önska att folkets i öfwerflödets dagar hopsamlade medel och regeringens sparsamhet måtte lära of att genomgå denna om stiftning (om den werkligen skulle stå för dörren) utan att den enskiltes förlust gör något afbräck uti hwad man måste erkänna för den stora massans lyda. Emedlertid hat wår styrelse genom traktaten af den 21 November för de förenade rikena öppnat en ny utwecklingsperiod. fom i fig sielf ensam innefattar det tillkommandes historia. Det gifwes wåndpunkter, som icke gå tillbaka eller neutraliferas genom följande händelser, och fom alltså afgöra framtiden. Wärt fonungahus har Ufa wål fom det Sardiniska, ensamma bland de mindre staterna, gjort det manliga wa let att uppftålla nationel sjelfständighet och framåtskridande på civilisationens bana såsom sitt mål. Det är en stor uppgift, i betraktande af det jettelika mot fånd, fom står utrustad wid deras sida eller öfwer deras hufwuden. Den fråfwer en klar tanke, en aldrig hywilande werkjamhet och en stadig kraft. Men den lönas ockjå dermed, att ett helt folkslag, så widt def tunga höres, med hoppets och kärlekens önskningar och förtröstan blickar upp till ett baner, som det känner emedan det. funnit detsamma i sina fråms sta leder i farans och pröfningens stund. Derför blifwer det en sär plikt för folket, att genom endrägt och bistånd wid det tunga och stora werket stärka en styrelse, som har wittnat, att den will utföra sin handling i mensklighetens bhiftoria. Naturfenomen. För icke lång tid sedan har en särdeles egenartad och på samma gång en prakt full företeclse wisat fig i staden Hartlepool i England. Under hela förmiddagen hade det blåst en haftig nordostwind, åtföljd af starka regnskurar, hagel och fnö glopp om hwartannat; hela fonfretjen war förmörfad af tjocka molnmassor. Omkring fl. 4 på eftermiddagen fom ett moln, tjockare och widsträcktare än de föregående, och försänkte hela staden för några minuter i det fullständigaste mörler. Snart slingrades dock detta äter, men dä blef. wo innewånare i sället förskräckta wid den plötsliga åsynen af ett ofantligt stort och wackert eldklot, fom swäfwade fram på föga höjd öfwer marken, så att det riktigt tycktes widröra sjelfwa hustaken. Efter ungefär 15 sekunders förlopp sprang meteoren i stycken med ett brak som om