Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1856, sida 3

än ett betydelsefullt ord till böger, än en öm blid till wenfier. Tiden led emedlertid, och wär friare fom ej ett steg närmare. Den tillkommande swärfadern blef orälig, professorns wärd gjorde både direfta od indirekta uppmaningar. Allt fåfängr. Wår wän war af skadan wis och pröfwade och walde ännu i tre weckor, då en wader dag en gammal brufsvatron med wäldig mage och tre jernbruk gjorde flag i saken oc eröfrade öfwerstens dotter. På förlofningskalaset bestämde sig professorn för systerdottera, och softe blott efter ett aynnsamt tillfälle att börja fin få länge öfwerlästa harang. Hon war få förtjufande just idag, uti den der röda klädningen. Arma P., om du vctat, att just denna klådning ... men wi wilja ej gå händelsen i förwäg. Man kunde icke se något (if mera smalt, någon hals mera hwit. : Forts.)