Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1856, sida 2

anmärkningar i förbigående fade bon ett rekommenderande ord ån til en möbel, än til sin egen fmaf, ån till fin dotter. — Men hwar är din dotter? — frå: gade slutligen majoren då furga war slatad och den mocket omtalade unga damen ändå ide syntes till. — Ad! kära kusin hon är sig lik; jag wet aldrig bwar jag har den yra flickan, bon år nåstan beständigt på hällryggen och med bössan pä axeln. Professorn tyckte just icke om denna beskrifning, men han tänkte: — Hon år då såkert ett barn oc jag fan wäl dana om hennes bsjelser och wanor efter mitt bufwud. Att hon är rask skadar icke, Det skall föryngra mig sjelf att ha en yr oc barnslig hustru. Oh med oro spanade wår wän P. ut åt wagen. Ett mola af dam syntes weifligen och midt deri framsusade som en walkyria oresidentstan W:s dotter med karlhatt så bufwudet, ridpiska i handen, siora vorrar På ridsstöflarna och ett koppel