löften om stora ord om fin stalihking oc förmögenhet. Då hon dbeputom war en särdeles ras oc) djerf qwinna, sam egde särdeles stor förmåga att om fig sjelf och en liten fon, den hon hade med fig, bee råtta inwecklade historier, hwilka buro sanningens prägel, utan att det fanns ett sannt ord i dem, wann hon öfwerallt förtroende oc) någon tid fritt uppehälle, men förswann då hon skulle betala, och tog i allmänhet med sig en eller annan fat, som blijwit henne anförtrodd. Bland dem, som förut klagat öfwer Randine, war också en jernbancarbetare, med fvt fen hon år 1852 sammanträffat i Chris siiania. Hon hade nemligen inbillat hos nom och lemnat honom en falsfk attest ifrån en embetsman i Christiania, att hon hade 460 jpd. innestäende i sparbanken, och I förlitande derpå hade han förlofwat sig med henne, öfwergifwit fitt arbete och (efvat stort med henne i 5 weckor på den fictit ban hade bod en fepman. Men herrligheten 103 et plötsligt flut, då hon olef anhållen i anledning af några andra bedrägerier, för hwilka hon mar anklagad i polisen. På grund of desofa älagomäl och den fulsta attesten fom hon i tukthus på I och ett holft är. Redan förut har de hon Huftvit straffad för se a bedrägerie.. Efter sätt lösgifwande från tukthuset hade hon äfwen gjordt sia slyidig till slera bedrägerier, öfwer hwillia fiagomål ingått och hwarjör hon biiwit eftersatt af volisen, och blef nu, setran man ar hennes man fått underrättelse om hen ned wistelscort, arrestrrad. Etdcan den bedragne mannen erhållit dessa upplysningar och märkte att attesten frän Asak war falsk och att hand hustru ljugit honom full, förklarade han, att han för sin del önskade att få betänka sig till påfeljande dag i afscende på huruwida han wille hafwa sin hustru bestraffad eller ej. Han blef således jemte de öfriga flas gande parterna infallad till förhör i por liskammaren dagen derpå. Nu kom det till en uppgörelje mellan de åkta makarne. SDå pet naturligtwis snart blef fråga om huftruns penningeaffärer, och om hon, mnan hon blef gift, påstått sig wara en rif flicka wände hon fig till mannen och sade: Ar det deröfwer du klagar, att jag inte år rif? Will du då sanningsenligt sech uppriktigt beswara de frågor jag här gör dig inför domfiolen 2 Mannen förklarade fig beredwillig der till. Eee du inte, då du friade till mig, att du inte brydde dig om antingen jag war vif eller ej? Det måste han erkänna att han Hade fagt. Mee du inte, att om jag stode nar fen på bar backe, få wille du ändå hafwa, mig? sifwen detta nödgades han erkänna. Sade du inte detsamma jemt och ftåndigt, och att du alldeles inte brydde dig och penningarne, utan wille gifta dig med mig för min egen skull, och derför fatt du tvdte om mig, sädan jag war? Jo, äfwen detta måste han tilistå mar ra sanning. vNÅ ja, ljög du då hwarje gång du jade få, och bedrog mig med fagert prat? Nej bewars det hade han ide gjort. Ser du det! Du tog mig således bar ra för min egen skull. Hwad menar du då nu dermed att du klagar öfwer, att jag inte år rif? Han måfte erfånna att han ide kunde klaga deröfwer, men att han likwäl tydte fig hafwa fullt skal att bellaga fig då det wisade fig, att hon war en helt annan person, än den, för hwilken hon utgifwit fig, hade ett oåfia barn, hade undergårt tukthuåstraff oc war i det hela en myde: wanrysftad qwinna. Härrå jwarade ide hustran, u:an fa stade fig om mannens hals, erinrade hos nom om hwad han lofwat henne imför i Guds altare, bad och beswor vonom ait 2 4 — Ä a C QO 0 5 .OA.. 5—6 — ÄC dddAcccc—